Frideliduchaa

Die Stadt ist nicht ein Beton-Dschungel, es ist ein menschlicher Zoo.

Jag är rädd för att lyssna på Bowie men jag blir trygg och livssugen

Jag vill inte kunna ha tänder att hacka i
Jag vill inte ha ögon att blinka med
Jag vill inte ha ben att skaka på
Jag vill inte ha armar att klämma på
Jag vill inte ha en hjärna att försöka tillfredsställa
Jag vill inte ha känsel och ådror
Jag vill inte åka tunnelbana med hörlurar och tankar jag vill inte jag vill inte men jag vill så mycket som inte går att sätta ord på.

Det var fint idag när jag och Irma satt på ett gräs och tänkte att livet finns och vi båda var så små men så viktiga.
Alla människor är allt ens äkta?
Allas ögon som tittar på än och allt en ska göra hela tiden. Det är fantastiskt men det finns så många frågor.
Hallå jag ska börja något nytt snart och jag dör av nervositet och eufori.
Lev fort dö ung

Jobbet lagom kul sådär

Jobbet lagom kul sådär

Hur kommer det sig att det finns så fina människor i världen??? Människor som lyser av värme och kärlek och det går att känna sig levande och viktig av att bara möta personens blick. Ord språk meningar som öppnar upp. När jag hör att det jag säger påriktigt är intressant och att det är något som spelar roll.
Ta ingen skit någonsin igen!!!! Att sluta bry sig vad folk tycker om en på ett negativt sätt är så jävla svårt. Men har börjat hjälpa mig så otroligt mycket nu. Jag måste våga känna och sluta tänka så mycket. Som jag och en nyfunnen vän konstaterade idag. Beslutsångest. Det kommer ju från att tankarna tar över ens egna känslor. Det är dumt för känslor är så viktiga att lyssna på. Annars kommer trycket över bröstet och illamåendet.

Jag fick nyss champagne av min Barnvaktsfamilj för att jag ska sluta. Å jag blir så glad!!!! Även om jag tycker att det ska bli oerhört skönt att sluta just nu. Barnskrik och frågor gör mig så utmattad i huvudet så att jag kan stänga av helt. Det är läskigt men ibland går de inte att styra över ens hjärna.
Nu är jag hungrig och exalterad över alla fina människor som jag får vara i närheten av. Det är så viktigt och jag är så tacksam av all fina vishet jag får ta del av.

Klockan är 12 och jag sitter på mitt golv i min sovtröja med min dator.
Har aldrig känt mig så ohemma som just nu. Detta är inte mitt rum längre, bara ett väntrum på att få förflyttas. Fast det finns bättre väntrum som jag inte ens vill ska vara väntrum.
Jag tittar igenom folk på Facebook och undrar vad de gör och är. Men hur jag än försöker så bryr jag mig så otroligt lite. Då var då. Skolan var då. Den hemska vardagen med rummet på svartågatan och plikterna i Liljeholmen var då.
Nu är nu och jag älskar att ha gått ut skolan. Det är påriktigt det friaste som hänt mig. Lycklig över att få forma min egen vardag.
Idag hade jag ångest mådde illa va torr i munnen och kände mig apatisk. Jag hatar att känna mig instängd i min egna ångest. Speciellt när jag inte vet varför den omfamnar mig så kallt och outhärdligt.
Det är som jag skrev i det förra inlägget, en ny tid. Finns inte mycket att skriva för jag är i en ny aura och måste andas lukta finnas tänka. Jag vet bara att detta är nytt. Om någon förstår mig så gör ni det och erkänn att det är nytt! Jorden är inte samma det är så sjukt och fantastiskt.

Jag hatar att åka den sträckan varje dag. Det är så otroligt trist att sitta 40 minuter på samma tåg och lyssna på Spotify opremium så att jag inte ens kan välja vilken låt jag vill lyssna på!
Jag har inte mycket att skriva dagen till ära. Jag är arg på mitt jobb men älskar mina arbetskamrater. Jag är någonstans i livet jag aldrig befunnit mig på förut men jag trivs så himla mycket.
Jag känner mig inte som en ålder, ingen etikett. Bara som en robot då och då när jag rabblar samma manus på jobbet men annars känner jag mig levande och ärligheten svävar framför och runt om mig. Jag är glad. Och ledsen. Something goood comes with the bad som first aid kit sjunger fast tvärtom.
Jaja, jag har inget att klaga över och det känns som att över en natt förändrades jag från en ungdom i förvirrade tankar till en lugnare mognare person. Jag älskar det. Det känns som att luckor med ny sval andvänlig luft öppnas. Tack det var på tiden.

(Source: valkommentillektorp, via elektrotilda)

KEISHACANFLYY